Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/117

— 85 —

POMPÉ.
Hans vänskap var försmådd, hans dotter var bedragen,
Hans lif förgiftadt var, hans hämd är rättvist tagen.

ASMUN.
Jag var förledd, Pompé, och hämden orättvis.
Mitt hjerta brottsligt var, och det har straffadt blifvit;
Af plågoandars hand, jag bär det sönderrifvit.
Men förrn min tunga qväfs af mina ådrors is,
Må ångern mina fel för verlden kända göra,
Och Odens namn den rätt, hans dygder njuta böra.

Det var ej han, Pompé, som trolöst hjerta bar,
Men jag som otacksam, som grym och brottslig var;
Jag, som i samma stund han Thilda återstälde
Lif, Brudgum, sällhet, allt, — af ingen fasa väckt,
Fullbordade min hämd, och störtade ett välde,
Som sjutton år hans lof kring Asiens gränsor sträckt.
Pompé, densamma hand der han försvaret lade
Af helgedom och thron, är den som dem förrådt!
Du såg, du tålte det; du smickrade ett brott,
Som Marius rodnat för och Sylla straffat hade!
Du har, till blygd för dig, och ringa frejd för Rom,
Begagnat svagheten af Asmuns ålderdom.
För mig är öfrigt blott ett hatadt lif att sluta,
Nog lycklig om mitt svek försonas med mitt blod;