Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/118

— 86 —

Men du, om någon bön min ånger finge gjuta,
Om du en känsla bär af öfrigt ädelmod;
Vet, att med skonsamhet en brottslig seger njuta!

POMPÉ.
Du ser mig billigt stum vid allt hvad du mig sagt.
Ditt tal har lika rätt till undran och förakt!
Pompé har glömt, kanske, sitt värde och sin heder,
Då han till ett förbund med Asmun stigit neder,
Men har ej kunnat nog förgäten deraf bli,
Att stiga ner till del i dess förräderi.
Emot förtryck och våld sitt bistånd han dig lemnat;
Du har ej glömt det pris, till hvilket han dig hämnat;
Besvurna löftens helgd, mot fyllda löften sätt,
Och tala sen om dygd, och gräns för segerns rätt.

ASMUN.
Jag dig förstår, Pompé: Jag vet din makt — vår fara, —
Vet, till min dotters hand, den våldsrätt som du har;
Men Yngves far är der. Jag låter honom svara.

ODEN.
(Till Asmun.)
Välan, Pompé! — och du! — förnimmen detta svar:
Lågt, Asmun, var ditt brott, och feg din stämpling var;