Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/125

— 93 —

Har han ej låghet nog att tåla oförrätter.
Räds att det skryt af tro, du i din afsky sätter,
Kan blifva dyrt för dig, och dyrt för en rival...
 
THILDA.
Välan! lägg våld till hot och gerningen till tal:
Allt hvad jag kan, likväl, är blott att dig beklaga.
Begär ej mer; mitt val, och mitt beslut är sagdt.
Din rätt är svärdets rätt, din hämd är fri att taga,
Du äger din rival i dina bojors makt.
Men om du har en själ för högre känslors ära,
Om dig ett namn är kärt, som verlden dömma skall,
Bemöt med ädelmod en ovän i dess fall,
Hvars olyckor och dygd din mensklighet begära.
Mins denna dom, Pompé, i hvarje dödligt bröst,
Hvaröfver segrarns glaf ej äger att befalla;
Mins att förtryckarns våld med afsky näms af alla,
Då hjelten som förtrycks, förenar allas röst.
Det blod kan hämnadt bli en dag till verldens tröst,
Med hvilket Romarns arm dess brutna throner fuktar.

POMPÉ.
Det är ej verldens dom, ej hennes hämd jag fruktar.
För äran af ett namn, i segerns häfder stort,
Mitt högmod kanske nog, kanske för mycket gjort.
Ett mål af annan vigt min omsorg här bereder.
Jag föddes ej tyrann till hjerta eller seder;
Kan se, förutan harm, en lyckligares lott,