FJERDE SCENEN.
THILDA. HILDUR.
THILDA.
Han kostar, denna pligt: han kostar dyrt att följa.
Nej fåfängt för mig sjelf, den skräck jag söker dölja,
Som växer mer, ju mer dess föremål står när.
Hvad gör du, brottsliga? hvem söker du då här?
Du skyr, du darrar ej en älskare att skåda,
Hvars boja du beredt, hvars hjerta du förrådt!
J Gudar! hvilken stund! hvad möte för oss båda!
Hvad vexladt sammanhang, af ömhet och af brott!
J hjertan utan strid, J ögon utan tårar,
Som njuten lugnet blott af alltid rena dar,
J kännen ej det qval, en älskarinna sårar,
Som grym, och brottslig gjord mot hvad hon kärast har,
Med afsky går att ses af den hon älskad var!
J kännen ej hvad straff det bör för henne vara,
Att bäfva för hans lif, men sjelf ha gjort hans fara,
Och, för hans räddnings skull, till egen glömska bragt,
Dö, offer af sin pligt, men dö med hans förakt!
J kännen ej af sår, det djupaste och sista,
Att slitas från sig sjelf, att älska, — och att mista
