Den här sidan har korrekturlästs
— 105 —
(Till Hildur efter något uppehåll.)
Jag klagar, — jag förgås, af ensligt qval förtärd,
Och Yngve, kommer ej! — skyr han att se sin maka?
För ingen suck hans själ mot hennes famn tillbaka?
Tror han min sista röst ej ens hans öra värd?
Tror han... Hvad fjättrars gny, hvad vakt, hvad dragna svärd! —
Hans syns... det är han sjelf.. jag dignar....
FEMTE SCENEN.
THILDA. HILDUR. YNGVE.
YNGVE, i fonden till Vakten.
Bödlar! hören,
Hvart släpas jag? är det till döden J mig fören?
Hvi tvekar då ert mod? hvi darrar då er hand?
J sen mig vapenlös, och sen min arm i band.
(Blir varse Thilda.)
Hvad syn! — hvad föremål för mina sista stunder!
(Till Soldaterna.)
Af mensklighet, af nåd, barbarer döden mig!
(De draga sig bort.)
