Den eld, jag ser det nog, dig ej förtegad är,
Som för din sorgsna brud, en mäktig ovän bär.
Men, om af rättvishet din själ en känsla döljer,
Tänk ej, med Thildas hand, att hennes hjerta följer;
Tänk ej, från den minut hon dig förlorat har,
Att hon ett hatadt lif ett ögonblick fördrar;
Tänk ej, (och framför allt må denna tanke gjuta
En hvila i din själ, af stolthet och af tröst)
Tänk ej, att din rival min svaghet skulle njuta,
Så länge Gudarne, af fordna pligters röst,
Än lemna, i sin kraft, en känsla åt mitt bröst,
Och styrkan åt min hand, att mina dagar sluta!
YNGVE.
Om sådan är din själ, om sådant ditt beslut,
Om du har mod att dö, hvi dör du ej förut?
Hvi tvekar då din hand, till dess du kränkt min ära?
Till dess jag sett min brud, med nesa för mitt namn,
Bli släpad i triumf till segervinnarns famn?
Tror Thilda mina dar, till detta pris, mig kära?
Tror du min själ nog svag, nog litet lika sig,
Att önska dagens ljus, en timme efter dig?
Nog glömsk af hjeltars pligt, af fädrens mod och seder,
Att köpa, för ditt blod, en frihet utan heder?
Nej Thilda, gör mitt namn och gör min kärlek rätt,
Dö, om det måste ske, på värdigare sätt.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/140
Den här sidan har korrekturlästs
— 108 —
