ANDRA SCENEN.
VIRGINIA. JULIA. APPIUS.
APPIUS.
Min omsorg för er hämd, en lycklig framgång vunnit.
Till det begångna våld, man upphofsmännen funnit.
De vänta deras dom, i bojornas förvar,
Och brottets hemlighet kan kännas af er far;
Jag är tillreds att dem åt honom öfverlemna. —
Men staten gör ej nog, att honom endast hämna;
Hon följden rätta bör, af den förlust han gjort.
Jag vet hans tänkesätt, och har förmoda bort,
Att han, af enskilt hand, ett skadestånd förskjuter;
Men, då det bjuds af Rom, han det med heder njuter.
Det blir ett offer då, som af hans fosterbygd,
Betalas åt hans mod, hans tjenster, och hans dygd.
En boning honom sjelf, kanske hans dotter värdig,
Står öppnad för hans bruk, och till hans ankomst färdig.
I prydnaden deraf, Virginia saknas blott.
Till dess, befall som förr, om allt i detta slott.
Det skall, (hvad derom helst er fruktan torde säga)
Ett guda-tempels helgd för eder trygghet äga.
Mitt hjerta, åt er dygd, vid edra fötter svär
Den vördnad och det lugn er olycka begär;
