Den här sidan har korrekturlästs
— 157 —
Hans brud? — Säg om ännu, — Säg om — att jag må höra!....
Jag trodde ej hans gunst så ömt belönad var,
Och skönheten hos Er så nyttig för er far...!
Sicinii brud alltså! — Ha, Furier, hägnen valet!
Du lägger, falska bröst, försmädelsen till qvalet.
Ditt högmod smickradt var, att trotsa mitt förakt;
Uti en oväns famn, af lika stånd och makt.
Men mins det gifs en lag, hvaraf ditt hopp kan störas,
Om den ej än är gjord, så känn mig — den kan göras.
(Han går med förbittring.)
TREDJE SCENEN.
VIRGINIA. JULIA.
VIRGINIA.
Blif sann: se der min tröst! blif sann: se der mitt hopp!
Väl, Julia, jag har talt, har offrat allting opp;
Mitt högmod är tillfreds.
JULIA.
Ja, men ert öga gråter!
