Bestridt dig blodets rätt, din frihet och din heder;
Skilt dina dar vid allt som tröstade dem än;
Och, din förrädare,...du har ej älskat den!
Han var ej, dig till blygd, din far till skymf och smärta,
I trots af blod och pligt, en afgud för ditt hjerta!
JULIA.
Ack! hoppas att en far ännu kan rädda Er...
FEMTE SCENEN.
VIRGINIA. JULIA. VIRGINIUS.
VIRGINIUS, (med yttersta förtviflan.)
Han kan, olyckliga, han kan det icke mer!
Oss omger ett försåt i afgrundsnatten spunnit
Namn, ära, frihet, slägt — allt har för dig försvunnit.
Allt hvad din oskulds värn och lifvets glädje var!
Det gifs ej mer, för dig, hem, fränder eller far!
Förtryckets sista tyngd har rågat våra öden.
För dig stå öfriga, blott träldomen och döden!
För mig, en skymfad, qvald, och barnlös ålderdom!
VIRGINIA.
Förbannelse och hämd dig drabbe, fega Rom!
Dem som din jord bebo, och dem som dig regera!
