Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/251

Den här sidan har korrekturlästs
— 219 —


VIRGINIA.
Väl, bödlar! samlen Er att edra brott förena...

VIRGINIUS.
Min vän, jag skall ej fly. Gå.
(till Julia.)
Lemna oss allena.


SJUNDE SCENEN.

VIRGINIUS. VIRGINIA.

 
 
VIRGINIUS.
Min dotter, Rom af dig ett efterdöme får,
Som öfvergår mitt hopp, ditt kön, och dina år.
Din far, förutan värn mot brotten och försåten,
Sönk ner ett ögonblick, af romersk dygd förlåten;
Af dig han till sin pligt ett stort exempel tar,
Och tackar Gudarna ännu, att han är far!
Du äger än en blink att oket undanböja,
Se här den rätta stund, att verklig styrka röja!
Ditt mod det enda är, som nu dig skydda kan.
Säg: har du det nog stort, att höra mig?

VIRGINIA, (med häpnad.)
Välan?...

VIRGINIUS.
Virginia! Älskar du ditt lif framför din ära?