VIRGINIA.
Jag?
VIRGINIUS.
Skulle du förr dö, än bojans nesa bära?
VIRGINIA.
Jag bär ert namn, min far, och ni det ni fråga kan?
VIRGINIUS.
Virginia, det är nog. Väl dig, om du är sann!
Om detta ädla val, är det beslut du tager,
Och ej af lånadt mod en storhet som bedrager!
Jag döljer icke mer, jag bör ej dölja det,
Att döden, gömd för dig, går tätt i dina fjät,
Och färdig till ett slag, som din förnedring motar,
Ditt hufvud hvar minut med lyftad lia hotar.
Se der den sista vän, den brudgum, åt hvars famn,
Din far förtror din dygd, din frihet och ditt namn;
En annan fins ej mer! — Om han ditt mod förskräcker,
Om ett förnedradt lif, likväl din saknad väcker,
Om grafven ryslig syns för dina unga år,
Lef! — och det är din far som dit med blygsel går,
Att undan Roms förakt sitt gråa hufvud gömma,
Och fasan af din lott i dödens sömn förglömma.
VIRGINIA.
Min far, i himlens namn, er dotter bättre känn.
För mig är döden ljuf: O gif mig, gif mig den!
Tro, att ni mig i den en högre skänk bereder,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/252
Den här sidan har korrekturlästs
— 220 —
