Den här sidan har korrekturlästs
— 224 —
Blod, eller skymf! — Gör val. — Än dröjer bojan, — än!
(Löper till Virginia.)
Du skall ej vakna mer, olyckliga, till den;
För dig är sömnen huld, och evig blifve denne!
(Med dolken upphöjd öfver henne.)
Nu, graf, i ditt beskydd, af mig emottag henne!
Förtviflad, utan hägn af lag och fosterbygd,
Men fri, — men min ännu — och min, med all din dygd!
Till höjden af förtryck när tyranni't är drifvet,
Är döden af en far en bättre skänk än lifvet!
(Han ger henne dolkstygnet.)
VIRGINIA, (spritter upp med förskräckelse.)
Barbarer...bödlar...
(Faller tillbaka igen.)
Ha!...hvar är jag? Gudar!...hvar?...
VIRGINIUS, (med djup rörelse.)
I deras boning, snart, — och frihetens! —
VIRGINIA, (fattar hans hand med ömhet.)
Min far!
VIR-
