Den här sidan har korrekturlästs
— 225 —
VIRGINIUS, (lutad öfver henne.)
Virginia ... lider du?
VIRGINIA, (med svagt, aftynande uttryck.)
Nej...
(Hennes hufvud sjunker tillbaka, nedfallande på skullran.)
VIRGINIUS.
Frälst är hennes heder,
Men komme hennes blod, tyranner, öfver Eder!
Af dessa döende, förstälda anletsdrag,
Förfölje bilden Er, i afgrunden, en dag!
(Han kastar hennes slöja bakifrån skullran, öfver ansigtet på henne. Sedan till Liktorn som visar sig i fonden åtföljd af flera.)
Nu kommen!
TIONDE SCENEN.
VIRGINIUS. VIRGINIA (döende.) LIKTORN. VAKT. APPIUS.
APPIUS, (som höres redan längre ifrån och tränger sig fram genom vakten.)
Hållen opp ... Liktorer, stannen, hören!
Leopolds Skr. I. del15
