Det lapprit alltihop som så beundradt blifvit.
Hans möte, här hos Er, var oförtänkt min sann.
LISETTE.
Hvem? han som kallar sig de l’Empirée?
DORANTE.
Just han.
Bekant jemväl hos oss, min far har läst som andra,
Hans vers, — och finner fel med skickelsen deri,
Att ej min mor födt fram ett lika stort genie.
LISETTE.
Till fjälls med hans Eklog!
DORANTE.
Dit må den gerna vandra,
Ett lån af sådant slag, i sanning, hedrar ej.
LISETTE.
Hör på! Herr Francaleu har aldrig sett Er?
DORANTE.
Nej.
LISETTE.
Låt presentera Er för honom. Endast akta
Att ej ert namn blir kändt. Som snart förmärkas lär,
Är kärleken till vers familje-sjukdom här.
Dem älska, så väl far som dotter, — och betrakta
Er vän, i denna konst, som en gudomlig man.
Af honom skall ni visst med fördel föras an.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/288
Den här sidan har korrekturlästs
— 256 —
DORANTE.
