Den här sidan har korrekturlästs
— 268 —
Då gör man mig process; befaller kusken köra;
Och, under full disput, som förs med liflighet,
Ett blankt beslagit spann af lätta, raska fålar,
För bort mig, ända hit, förr än jag ordet vet,
Der jag, sen åtta dar, vid goda bord och bålar,
Mår väl, och gör mig glad ... af lutter höflighet.
MONDOR.
Men vet ni, under det spektaklet, promenaden,
Och bordets nöjen här till skiftes äga Er,
Att Lyckan, som det der med svartsjukt öga ser,
Har gjort Er deremot ett litet spratt i staden?
Er Far-Bror från Toulouse...
DAMIS.
Nå väl?
MONDOR.
Herr Baliveau...
DAMIS.
Än sen?
MONDOR.
Är i Paris.
DAMIS.
Låt honom vara då!
MONDOR.
Men när han söker Er, och när ni ej blir funnen?
