Förr det, än att med skäl min dotter sig beklagar!
I detta steg, alltså, till sällhet eller qval,
Hon följe, utan tvång, sitt hjertas fria lagar,
Och gifve sig, hon sjelf, en man af egit val!
Blott yttre hon sig snart. Du ser att jag förenar
Med flit omkring mig här en vacker ungdoms tropp;
Allt folk af goda hus, bland hvilka, som jag menar,
Den bästa skall, med fröjd, ta det förslaget opp.
Lucile är ung och rik, och verkligt täck som dagen.
Således — hvem hon vill: ej någon undantagen!
LISETTE.
Ej ens Poëten sjelf?
FRANCALEU.
Tvertom, det vore han,
som jag af alla helst, för min del, toge an.
LISETTE.
Jag tror ej han är rik.
FRANCALEU.
Så är jag sjelf dess mera.
Ha rättat Lyckans fel, och gjort ett hjerta sällt,
Hvad njutning! — och lägg till den goda sak, bland flera,
Att en gång, framför guld, förtjensten hade gällt.
LISETTE.
I detta fria val, hur önskligt det må vara,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/319
Den här sidan har korrekturlästs
— 287 —
