DORANTE.
Det gagnar också ej. Allt nog, jag är bedragen.
Af Herr de l’Empirée jag finner platsen tagen.
Jag visste rent förut hvad hopp man honom gaf;
Blott ej, hvem han fick stöd och hemligt förord af.
Se, tala, skrifva, — allt, står honom fritt att våga,
Då jag, med intet ord, får vittna om min låga,
Och under det att han, till evig skam för mig,
Förklaras hos Lucile, förräderska, af dig,
För auktor till de vers som jag af honom länte.
LISETTE.
Jag tjenar, tror ni då, Poëten?
DORANTE.
Nästan så.
LISETTE.
Ni tror ej att jag leds af egennyttan då!
Men var det, kloka man, Poëten som jag tjente,
När jag fann opp det råd ni har att tacka blott
För den bekantskap här, det insteg som ni fått?
Är det Poëtens tjenst som gör mig angelägen
Att, till det sökta mål, för Er bereda vägen,
Som tjuge täfla om och ingen hittills nått?
DORANTE.
Men då jag utesluts, jag ensam,...kan jag kalla
Det för ett vänskapsprof?
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/323
Den här sidan har korrekturlästs
— 291 —
