Den här sidan har korrekturlästs
— 301 —
MONDOR.
Nå kors, begrips det inte lätt?
När Damis får Lucile, så får Mondor Lisette.
LISETTE.
Din Herre får Lucile? — Åhå, din tjenarinna!
MONDOR.
Det är blott dotterns ja som återstår att vinna,
Men Faderns ha vi ren; — kort sagdt, det blir dervid.
LISETTE, (i det hon går.)
Åh! det är klart.
MONDOR.
Nå dröj ... ett ord ...
LISETTE.
Har inte tid.
(Skyndar bort. Mondor följer henne.)
ÅTTONDE SCENEN.
DAMIS, (ensam med Merkurn i handen.)
Ja, ädla anonym! Bretagnska Sång-Gudinna!
För dig skall detta bröst med evig trohet brinna;
Min lager, skall med din, högtidligt fläta sig.
Och, om vid Seinens strand jag mig ej fjettrad såge,
