Den här sidan har korrekturlästs
— 304 —
MONDOR.
I sanning är hon rar, den här, framför de flesta;
Hon älskar bara vers.
DAMIS.
Hon älskar dem ej blott,
Hon gör de vackraste som kunna göras.
MONDOR.
Godt!
Men hvad, af alltihop, syns mig ändå det bästa,
Det är dukaterna vi få att gräfva i.
DAMIS.
Dukaterna?
MONDOR.
Nå, nå! Det der föraktar ni.
Jag vet att en af oss har orätt. Må så vara.
Stor sak hvem som har rätt, när guldet flyter bara.
DAMIS.
Du tror då nu, att guld kan genom snille fås?
MONDOR.
Nå, gubben gnider ej på fyrken, det förstås.
DAMIS.
Hvem? Gubben?
MONDOR.
Gubben ja. Så vägar man väl kalla
Herr Francaleu. — Nå väl: han säger ju för alla,
Att
