DAMIS.
Bra funnit. Ganska bra! — nå, låt oss börja då!
(Damis närmar sig till Baliveau. Baliveau vänder sig om, får se sin brorson, och uttrycker dervid den största bestörtning.)
FRANCALEU.
Hvad fan! ... förträffligt! skönt! kan inte bättre vara!
(till Damis.)
Ni spelar bra, ni ock, men skratten tar Er bara.
Det duger ej. — Man bör i häpnadens minut,
Tvertom, se brydd, bestört, och högst förlägen ut.
BALIVEAU, (förvirrad.)
Jag tappar, också jag, den masqve som jag behöfver;
Det kommer af att ni står qvar och ser oss här.
DAMIS.
Man vet väl hur det är, att när man spelar öfver,
Så är, naturligtvis, en tredje till besvär.
FRANCALEU.
Nå också, utom det att jag ej vill besvära,
Så väntar mig en viss, just nu med stort begär.
(till Baliveau.)
Farväl. Jag har ej sett er like, på min ära!
(till Damis.)
Och ni, som är på allt så klok, i egen tro,
Gif akt, mitt Herr Genie! här är för Er att lära:
Se der er mästare! — Bravo! bravissimo!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/358
Den här sidan har korrekturlästs
— 326 —
