NIONDE SCENEN.
BALIVEAU. DAMIS.
BALIVEAU, (afsides.)
Skön ställning! artig just!
DAMIS.
En händelse som denna,
Är verkligt underbar, det måste jag bekänna;
Jag skulle knappt ha trodt en möjlighet deri.
Men, bästa farbror, säg, — jag ber Er, värdes svara:
Är det en verklighet, och ej en irring bara,
Att ni är här, bland oss, och är aktör som vi?
Jag har då stora skäl, rätt stora, som jag menar,
Att älska, med passion, en konst som oss förenar!
BALIVEAU.
Spar skämtet, rår jag dig. Man bör, att dömma rätt
Om andras gerningar, först veta ändamålen.
DAMIS.
Förlåt mig: är det ni som talar, eller rôlen?
BALIVEAU.
Jag sjelf, och det till dig. Det är på sådant sätt
Min brorson, i Paris, alltså fördrifver dagen?
Så nyttjar han sin tid att der studera Lagen!
Hvad är det, säg mig det, för namn du ger dig här?
Hur passar, till ditt stånd, en klädsel som den der?
Hvad sällskap är du i? hvad skola? säg mig bara.
