Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/363

— 331 —

Stöt missfostret derur, och strax, jag lofvar Er,
Skall jag, i val af stånd, ert råd med glädje lyda;
Min penna skall förnöjd, till prosan stiga ner;
Men, unna mig att nu, och intill dess det sker,
Mitt namn, om jag förmår, med snillets titlar pryda,
Och prisas i en konst, mer ädel, mera stor,
Mer vigtig för ett land, än tanklösheten tror.
Gif akt på lasterna som samhället förstöra;
Betrakta dårskapen som sprids på tusen sätt;
Hvar fins en rättegång af mer förtjenst att föra,
Än den för dygdens värn, och för förnuftets rätt?
Må lyckan då, för mig, behålla sina värden;
Mitt val är gjordt: mitt kall är Nytta och Behag;
Min enda vederpart är lasten, eller flärden,
Förnuftets föreskrift och smakens, är min lag,
Och mina domare, min tid och efterverlden.
 
BALIVEAU.
Välan, det kall du valt, är lysande och stort;
Men, om det tillhör dig, kan pröfningen blott lära.
Och säg mig, unge man, hvad har du hittills gjort,
Som ger dig rättvis grund till hopp om sådan ära?

DAMIS.
Se der, just också det, som min förtviflan gör!
Ren ser jag, plats vid plats, i ryktets tempel tagen,
Då jag, olycklige, ännu ej lagt i dagen
Ett enda snilleprof som jag berömmes för!
Min ungdom hitintills i mörker har försvunnit.