Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/365

— 333 —

Men skadan botas ej dermed att modet dödas.
Om de ha plundrat oss, välan, så farom fort,
Och låt oss plundra dem som hädanefter födas!
Kort: lemnom ingenting åt efterverlden qvar,
Att säga; — ingen grad af ny förtjenst att gifva!
Det är, åtminstone, den föresats jag har,
Och jag beklagar dem som hädanefter skrifva.

BALIVEAU.
Du löper till ditt fall. Men då, för alla skäl,
Din dårskap gör dig blind och känslolös — nå väl,
Så vare du, åt den, fullkomligt öfverlemnad!
Drag öfver dig, på nytt (det står dig fritt för mig),
Det armod, hvartill ren du var af födseln ämnad!
Men detta är ej blott det straff som väntar dig,
Och ej det enda sätt hvarpå jag skall bli hämnad.
Snart skall han gry den dag, då ångerns bittra lott
Skall följa det begär, som nu så häftigt lågar;
Och då du skall förstå hvad medelmåttan vågar,
Som misskänner sin gräns och sina gåfvors mått.
Gå, sök förgäfves dem som dina vers beundra,
Och skrik på afundsmän, när inte en af hundra
Vill finna drägligt språk och sundt förnuft deri.
Men du, — förtjust, du sjelf, utaf din poësi, —
Gå, dagens nyhet blif och kaffehusens nöje;
I sällskap öfverallt, ett mål for hviskarns löje,
Och mål, i en Jurnal, för häcklarns gäckeri!
Omsider, ryktbar gjord som misslyckadt genie,