Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/367

— 335 —

Står grön på Pindens höjd, ännu, och trotsar tiden!
 
BALIVEAU.
Men är du rerkligt klok? Jag frågar det med skäl,
Och har man nånsin gått mer långt i det besatta?
 
DAMIS.
Så torde synas Er; men tillät mig likväl ...

BALIVEAU.
Hvad galenskap du vill! — men tillåt mig att skratta.

DAMIS.
Nå väl! Jag hindrar ej. Det står i ert behag.
Men detta hårda sätt hvarpå jag nu behandlas,
I ett, af motsatt art, skall kanske snart förvandlas.
Mitt första snilleprof, blir just bekant, i dag.
Begreppen ändra sig, förvillelsen tar ända.
Man nödgas byta om den tro man haft förut:
Jag misskäns nu af Er; men, innan dagens slut,
Hvem vet om bladet ej har vändt sig om, kanhända?

BALIVEAU.
Ha! du skrifver väl, förmodligt, för ett pris!

DAMIS.
För ett, som ges i dag, högtidligt, i Paris.

BALIVEAU.
Du är väl auktor då, till pjesen, kan jag tycka,
Som hela hufvudstan i afton väntar på?