TREDJE SCENEN.
MILO.
Förgätne boningsmän af obebyggda fält,
Som bergen låna skydd och skogarne ge föda.
J hälsens af ett folk, som fruktadt, stort och sällt
Af hundra segrars namn, och seklers långa möda,
Vill lydas, från i dag, jemväl i edra tält.
Med makt af höfvidsman för tjugu legioner,
Som ila, under skygd af romerska baner,
Att tämja vilda folk, att ge och bryta throner
Och föra segerns glaf så långt som dagen ser,
Pompé sig yttrar här, igenom mig, till er:
Hans minne, som han tror, ej än hos er försvunnit.
Ert land i trenne år ett skydd i honom funnit,
Har sett hvad han som vän, som fiende förmår.
Sjelf mins han och gör rätt åt edra kända dygder,
Er sinneshöjd, ert mod, er kärlek för de bygder,
Der fädrens aska göms och deras enfald rår.
Han vet, i lefnadssätt, hur långt er stränghet går;
Att marken är, hos er, den bädd hvarpå man hvilar,
Att eder rikedom i rustningar och pilar,
I hjordar och i frukt, och ej i guld består.
Han ärar edert hat för dessa veka seder,
