Den här sidan har korrekturlästs
— 338 —
Så kommer jag, vet Gud, på fasligt sätt till korta. —
O ve! jag är förstörd! — min skatt, min skatt är borta!
ELFTE SCENEN.
DAMIS. DORANTE.
DORANTE.
Hvad felar?
DAMIS.
Om du ej är hård som en barbar,
Kom, bistå med din hjelp en tröstlös Sång-Gudinna!
Min plånbok är förlagd, och säkert lemnad qvar,
För några timmar sen, i parken der jag var;
Kom följ mig, — låt oss se, om den ej står att finna —
DORANTE, (ger honom plånboken.)
Der är han.
DAMIS.
I hvad skuld jag stannar, bästa du!
DORANTE.
Vi måste afbryta det ämnet; du förlåter.
DAMIS.
Min glädje har ej ord, — du ger mig lifvet åter!
