Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/371

— 339 —

DORANTE.
Det är just inte det som är min afsigt nu.
Ty jag förkunnar dig: beslutet måste tagas
Att resa härifrån, i denna afton än,
Och aldrig visa dig i huset här igen;
I annat vidrigt fall,... att värjan måste dragas!

DAMIS.
Ett verkligt artigt val, som du mig föreslår!
Men, förrn jag yttrar mig, jag vill väl, om jag får,
Först veta ur hvad skäl du gör mig det förslaget.

DORANTE.
Du vet ej det? Aha! Jag gör dig oförrätt! —
Förställningen är låg, min vän, och klär dig slätt;
Men, af din karakter, det felades det draget.

DAMIS.
Jag svär, att jag ej vet hvad missförstånd som gör...

DORANTE.
Du vet ej att Lucile är den jag suckar för?

DAMIS.
Jo nu, sen jag har sett min vers i hennes händer;
Förut var det, för mig, fullkomligt obekant.

DORANTE.
Men, just af ditt poëm, — hvad helst du förevänder —
Var sjelfva läsningen din anstalt; — inte sant?