Den här sidan har korrekturlästs
— 342 —
TOLFTE SCENEN.
DAMIS. DORANTE. FRANCALEU.
FRANCALEU, (fattar Dorante i armen och släpper honom sedan ej.)
Hur blir det? Halfva da’n jag söker Er, min Herre,
Att läsa mina vers för Er.
DORANTE.
För mig?
FRANCALEU.
Jo, jo!
Jag vet allt riktigt om er trängtan, må ni tro;
Och har alltsammans här, det större med det smärre.
DAMIS, (afsides.)
Det träffar bra ihop: den galna, med en värre!
DORANTE, (förundrad till Francaleu.)
Men hvem har talt, för mig, så väl hos Er?
FRANCALEU.
Lisette.
DORANTE, (till Damis med ironi.)
En tjenst, som ämnas Er, helt visst.
