Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/382

— 350 —

Förmodligt fadern till, att kalla hem sin son,
Som får väl alltså lof att tåga härifrån,
Ifall han annars mer vill nånsin tas till nåder.
Åh! gubben blir i det, var viss, tillräckligt stel.
Och älskar Damis blott Lucile, som jag vill hoppas,
Så tro min spåmansbok, och vill du, låt oss toppas,
Att din Herr Favorit gör här ett elakt spel.

LISETTE.
Gå, med din spåkonst du, och skryt på andra ställen.
I hvad som rör Lucile är min långt bättre då.
Dorante, säj hvad du vill, har försteget ändå.
Lucile blef som ett lik, vid ryktet om duellen,
Och darrar än af skräck vid tanken blott derpå.
Åh! jag har ögon, jag: Dorante är älskad redan.
Jag såg dem talas vid för två minuter sedan,
Och såg dem skiljas åt, förtjusta i hvarann.
Jag vore, utom dess, ej flicka jag, min sann,
Att, i en kärleksplan, ge vika på det viset.
Kort sagdt: du vill slå vad, din Herre vinner priset,
Och jag slår vad, tvertom, han går åt botten, han.

MONDOR.
Nå, skeppsbrott ha vi ej att räd’s för, vill jag tycka.
Betänk att båten bär en auktor och hans lycka.
Gif alltså akt, Lisette, och tro min prophetsi:
Så ärofull för oss kan den här dagen bli,
Att du får se, hvem vet? förr än den gått till ända,