Jag har förrättning nog, för dagen, deraf blott.
FRANCALEU.
Ja se! det glömde jag. Väl påmint! klart som solen!
Ert afslag ger då rum åt gubben Baliveau.
Som han är ny ännu, i konsten, han ändå,
Så har han väl behof att litet gå i skolen.
Dessutom grubblar han på den der brorson jemt.
Om pjesen, som den bör, ger skratt, — är det väl troligt
Att hans humör, deraf, blir litet bättre stämdt.
(han går.)
DAMIS, (afsides.)
Jo; det är sättet just, att skaffa honom roligt!
SJETTE SCENEN.
DAMIS. LISETTE.
LISETTE, (afsides.)
Här har jag auktorn sjelf, helt visst. — Och har jag rätt,
Skall det väl komma fram, rättnu, på något sätt.
(hårdt, i det hon närmar sig till Damis.)
Hetr Francaleu sa’ sant, det vill jag nämna bara.
Ni gjorde verkligt bäst ändå, kanske, att fara;
