Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/396

— 364 —

DAMIS.
För det att jag är här, nu jemt, sen åtta dagar.

LISETTE, (afsides.)
Nu är han snärd!

DAMIS.
Jag vet rätt väl din sagesman.
Det är Alcippe, helt visst, Alcippe och ingen ann.
En narr, som efter nyck förtalar och berörmmer,
Och skriker med och mot, om allt, fast han kanske
Ej läst en rad, ibland, af det hvarom han dömmer.
Han har väl gått så långt nu äfven, skall man se,
Att han har sagt dig namn på den som skrifvit stycket.

LISETTE.
Förlåt mig, det är ni — ni sjelf som det förrådt.
Alcippe är utan skuld: jag roade mig blott,
Och lög en bit för Er. Men tackar nu rätt mycket
Min lycka och min konst, för det besked jag fått.

DAMIS, (förvirrad.)
Lisette! ...

LISETTE.
Nå hvad?

DAMIS.
Jag ber ... för Guds skull ...
LISETTE.
Hvarom ber ni?