Den här sidan har korrekturlästs
— 369 —
LISETTE, (med solfjädern för ansiktet.)
Just hon!
DORANTE, (på knä.)
Allt nog. Jag svär på nytt åt era lagar...
ÅTTONDE SCENEN.
LISETTE. DORANTE. LUCILE.
LUCILE, ('i fonden, högt.)
Bedras min syn? Dorante på knä inför Lisette!
LISETTE, (tar bort solfjädern och visar sig.)
Jo, det är riktigt han; just han, alldeles rätt,
Som gör mig här sin cour, rätt snällt, om Er behagar.
DORANTE.
Jag skäms att jag så lätt, af hennes drägt bedrogs;
Men den bevisar klart, också, för hvem hon togs.
LISETTE.
Täcks fröken kanske nu, att jag bär vackert åter
Den ömma offergärd, som jag med orätt fått?
Min själ! hur ljuft man vill att hjertats uttryck låter,
Så blef, för denna gång, min angenäma lott,
Att återställa Er — en dugtig träta blott!
Leopolds Skr. I. Del.24
