för Schytiens undergång och dina kämpars blod.
(Han går.)
FJERDE SCENEN.
ODEN, till Milo i det han går.
På fältet möten oss, — och hotets nesa sparen!
Upp kämpar, rusten er, försvaren er, försvaren
Er frihet, templens helgd, naturens, hjertats band.
Gån, och vid Romarns bröst förkunnen hvem J ären;
Förskräckelse och död i hans cohorter bären,
Och sänken med en arm, som hämnat edert land
Hans hals i samma jern han smidt åt eder hand.
(Han stiger opp ifrån thronen.)
Mitt kall, som vägrar mig att vapnens omsorg taga,
Till dess för Gudarna jag burit offrens blod,
J kämpar, lika sent för faran, och ert mod,
Er Konung frihet ger att stridens pansar draga.
Den ära och den rätt att eder hämd ledsaga,
Näst Oden, hörde då till Yngve, till min son.
Men, då i andra land han gått att värdig blifva
Den thron —
