FRANCALEU.
Men om af något skäl, som ni ännu ej vet,
Personen vore här af den beskaffenhet...
DAMIS.
Af hvad beskaffenhet personen ock befinnes.
FRANCALEU, (afsides.)
Är karln besatt? —
DAMIS.
Jag går, att strax ge prof derpå.
FRANCALEU.
Men ända till Bretagne behöfs det inte gå.
DAMIS.
Till Rom, för hennes skull! se så är jag till sinnes.
Jag är beredd på allt, hvad helst må hända sig.
FRANCALEU.
Nå så bered Er då, att gifta Er med mig!
Ty det är mina vers, som varit här i fråga,
Mig, som ni är så kär, så dödligt kär uti!
Här ser ni alltså nu — här, här, — hvad tycker ni?
Det täcka föremål ni utvalt för er låga!
DAMIS.
Ni skämtar inte, nu?
FRANCALEU.
Nej, Damis, inte mer.
Det har jag temligt gjort, då jag har narrat Er,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/429
Den här sidan har korrekturlästs
— 397 —
