Vid Asa Gudars hägn, som mina steg ledsaga,
Som läna råd och skydd åt Odens företag,
Och hvilkas fordna vård er tacklöshet i dag
Dem gåfve rättvis grund att från er återtaga;
Vid dessa Gudars makt, — vid Brages glaf — jag svär:
"Att samma ögonblick af tvekan eller fara,
"Som Yngves arm behöfs att Asa thron försvara,
"Skall Yngve visa sig i spetsen för sin här".
ASMUN, med förställning af ett slags helig vördnad.
Helgd vare dina ord! — Men faran står oss när,
Men striden vill en arm, af den hon riktad blifver,
Och dina kämpars röst en höfvidsman begär.
ODEN.
Jag undersöker ej hvad missförstånd dig drifver,
Om, i en dotters barm, det sår som blöder än,
Dig ej mot Yngves far ett hemligt vapen gifver.
Jag skyr att tro ett brott, förlåter dig din ifver,
Gör rätt åt din förtjenst, än mer — belönar den.
(Han tar ett svärd af sin vapendragare).
Tills Gudarne bland oss den höfding återkalla,
Hvars saknade befäl man Oden förebrår,
Dig, Asmun, jag förtror att Asa-Här befalla,
Bekläd med glans ett kall, som billigad af alla,
Jag egnar åt ditt mod, din vishet, dina år.
(Han lemnar honom svärdet.)
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/44
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 12 —
