När denna lilla glädtiga Theater-Pjes, för femton år sedan i kom i fråga att uppföras af Kongl. Operans då varande första Sujeter, var den på vårt språk ännu endast bekant genom en äldre öfversättning, hvars författare länge, och icke utan förtjenst arbetat för den så kallade Komiska Theatern, och hade riktat den med flere af dess mest besökta stycken. Annan tid, annan skådeplats, och äfven ett, till stor del, annat Publikum syntes likväl medföra behofvet, jemväl af en annan öfversättning: en anmärkning, som ej dröjde att göras, i synnerhet af den berömda, och hos oss oförgätliga Aktris som åtagit sig Kolombinas rôle. [1] Med för mycken insigt i den konst hvari hon så ofta segrat, för att ej betrakta språkets och dialogens naturlighet, såsom första vilkoret för sjelfva spelets, vidtog hon, för sin del, den utvägen att låta sin rôle af annan hand omskrifvas. Men sedan detta skett, återstod ännu att förena den nya rôlen med den öfriga gamla pjesen; och snart visade sig detta mera mödosamt än att helt och
- ↑ Fru Müller.
