Om du ej vill att jag skall stanna
Uti det tvifvelsmål din tystnad gifvit mig.
ISABELLA.
I sanning ... hvad hon sagt, .. var nästan ... nästan mycket.
KOLOMBINA.
Förställning! — lutter blygsamhet!
Herrn vet väl, när en karl har kommmit uti tycket
Hur brydd en flicka är som sig förklara vill,
Men har ej dristighet dertill.
KASSANDER, (ler.)
Den tiden kommer dock, då hedern sjelf förbinder,
Att hon bekänner hon är kär;
Och denna dag lär vara när,
Som häfver dessa små förhinder.
Ty, som en hungrig varg mot fåret rusar fram
Och det en hastig bane gifver,
Så griper Hymen ock det lilla skrämda lam,
Som offret för dess hunger blifver.
(med illparig ton.) (till Kolombina.)
Det går till kost .. Du ler? Hvad nu?
Du är ej rädd för Vargen, du?
KOLOMBINA.
Har ingen fara, på min ära!
Den Vargen skadar henne ej.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/456
Den här sidan har korrekturlästs
— 424 —