Kanhända fordrar hon att det förnyas åter.
Nog af: jag såg min thron i saknad af ett stöd,
Som sällan lyckligt söks bland egna undersåter.
Jag ville att min son, till kronors lott beskärd,
Af fordna tycken glömsk, med fordna tider flydda,
Sig valde en gemål hans kärlek mera värd,
Än dottren af en Schyt, blott herre till sin hydda,
Sin hjord, sitt betesfält, sin stridsvagn och sitt svärd.
Jag trodde för min son hos Asmuns dotter finna
En känsla, vanans verk, till ringa välde bragt,
Som, genom tidens längd, aflägsenhetens makt
Och nya föremål, blef lätt att öfvervinna:
Allt svek, allt hotar mig; — På sjelfva Nilens strand,
Sen trenne somrar skild från brud och fosterland,
Jag Yngve täras vet ännu af samma låga,
I det att med Pompé, som sig mot Schytien vändt,
Den svaga Thildas far (känn hvad du förr ej känt)
Förenar allt sitt hat, sitt anhang, sin förmåga,
Att hämna, på min thron, den skymf som henne händt.
SIGURD.
Han? Asmun? – med Pompé! förrädarn skulle våga
Så långt ....
ODEN.
Allt är bestyrkt, och allt mig kunnigt är.
Min blick har genomträngt hans trolösa förslager.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/47
Den här sidan har korrekturlästs
— 15 —
