Den här sidan har korrekturlästs
— 471 —
PIERROT.
Ja, när min Herres vrede brinner,
Fins ingen Turk, så grym, som han.
ISABELLA.
Er Morbror?
KASSANDER, (afsides.)
Jag är väl deran!
Rätt väl placerad, som jag finner!
ISABELLA.
Er egen Morbror?
LEANDER.
Ack! nu mins jag, — det var han!
Min tröst i sådant fall, fått bli, som ni bör sluta,
Hans död, hans snara död, som säkert förestår.
Jag hoppas han ej har så många dar att njuta,
Långt mindre många hela år.
KASSANDER, (för sig sjelf.)
Gement, för fan! gement att höra!
LEANDER, (till Pierrot.)
Din slyngel, håll din mun: det anstår dig att göra.
PIERROT.
Hå Herre! hvad har jag då sagt?
Jag teg och åt af all min makt.
LEANDER.
Ditt bästa råd det ock lär vara.