Så dufvolik hon står, hon dock ej haft försyn
Att mig på sådant sätt bedraga?
ISABELLA.
Jag var .. jag mente blott .. jag visste ej ännu
Hvad slut min väntan kunde taga ...
I min förlägenhet .. Ni kan ha skäl att klaga,
Men .. Kolombina, svara du!
KASSANDER.
Den slynan? jo, det är den rätta!
KOLOMBINA.
Nå, som ni allting sett, så vill jag allt berätta.
Vi ha gjort narr af Herrn, som Herrn, gunås, väl ser.
Men sådant blir ej godt, att nånsin våga mer.
Ni har ett ansikte, att sätta
På lur, der sjelfva fan ej skulle söka Er.
KASSANDER.
Ja, din förräderska!
PIERROT.
Herrn bör sin vrede stilla;
Ty vreden är så snar att visheten förvilla.
Herrn känner skälmen Astrild väl,
Som hela verlden underkufvar;
Från ynglingen förnuftet stjäl,
Och plundrar gubben sjelf ibland på sina skrufvar ...
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/513
Den här sidan har korrekturlästs
— 481 —
Leopolds Skr. I. Del.31