SIGURD.
Pompé har gjort sitt namn, och Yngve söker ett;
Af segern obekrönt jag ingen hjelte sett,
Som slogs för fosterland, för kung och älskarinna.
På dessa tänkesätt är Schytens ära byggd,
Och kärlek i hans bröst är grunden till hans dygd.
ODEN.
Min son skall ej mitt hopp, mitt första hopp bedraga.
Sjelf stadd på Nilens strand, han sett sin ovän der,
Förmörka fältens rymd med molnet af sin här.
Af egna ögon ledd, han kunnat visshet taga
Om vidden af dess makt, dess styrka eller svaga,
Den ordning af befäl, den strids-konst och de mått,
Som andra folkslag, först med bojan, känna fått.
Pompé för Odens son, kanhända, skådad nära,
Den half-gud icke synts, som ryktet honom gjort,
Hvars glans, på afstånd sedd, hvars namn från fjerran spordt,
Lagt verlden till hans fot, förblindad af hans ära.
Min omsorg föreser, min hand skall styra allt.
Gå Sigurd, lemna mig. Gif akt som jag befallt,
Om detta sedda skepp, som böljan bär oss åter,
Från våra klippors höjd sig närmre blicka låter.
På Yngves återkomst mitt hopp jag grundat har,
Med Yngves återkomst soldaten skall förbinda
En lycklig öfvertro om Gudarnas försvar.
Gå Sigurd, verden vill att den som styr bedrar,
och hopen har behof af under, som förblinda.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/52
Den här sidan har korrekturlästs
— 20 —
