Och fästmö till bevars, då är man öfver alla.
Och kan, allt hvad man vill, befalla.
SOPHIE.
Du är galant; men vet, det är ej nog i dag;
Du måste vara qvick, så fordrar mitt förslag.
FREDRIK.
I detta grymma fall, min älskansvärda flicka,
Så möts väl ditt förslag af någon svårighet.
Och kunde, som man säjer — klicka.
Vi snillen äro, som man vet,
Ej alla stunder lika qvicka.
Men ditt förslag ändå, — välan: låt höra det!
SOPHIE.
Man smickras, som jag nyss af Grefvens uttryck sporde,
Att Kungen, anländ hit, en timme dröja torde.
Skrif några vackra vers till Konglig Majestät.
FREDRIK, (litet brydd.)
Nå, nå, — så fort, mitt barn, är ej i min förmåga ..
Och i hvars namn? om jag får fråga.
SOPHIE.
Men skrif dem, om du vill, i hela ortens namn,
Som får i dag den sällhet njuta,
Att första gången se, och första gången sluta
Sin unga milda Kung, i undersåtlig famn.
Hör på, så skall du lätt min afsigt dermed röja.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/527
Den här sidan har korrekturlästs
— 495 —
