Man tror att Hertigen och Kungen torde dröja
Vid skiftet, som jag redan sagt,
Och man har valt dertill en utsökt vacker trakt.
Skrif några vackra vers, som kunde dem förnöja,
Och låt dem sjungas der.
FREDRIK.
Af hvem? — af Hållkarn då?
SOPHIE.
Af Soknens barn, kusin, som här i skolan gå.
Du mins den vackra sång, de dansar du dem lärde,
Då jag, för Hennes Nåd, en fest af dig begärde,
Midsommarsdan, i fjol, som Grefvens namnsdag var.
Kläd dem, i dag som då, med band och bjefs och kransar,
Sätt några sidor vers, som då, i tal och svar.
Och sen de sagt dem fram, låt börja deras dansar.
Så gör du, har du sagt, i Stockholm alla dar?
FREDRIK.
Men finn, att allt det der i dag omöjligt blifver.
Knappt återstå till allt två timmar, som du vet.
Och fast jag, utan skryt, just ej är slät poet,
Är det likväl ej så, i fyrsprång, som man skrifver
Sig fram till ryktets lof, och minnets evighet. —
Jag skulle snart i grund mitt vittra namn förstöra!
Dessutom, tro helt visst, min vän,
Att Kungen, liksom Hertigen,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/528
Den här sidan har korrekturlästs
— 496 —
På
