Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/538

Den här sidan har korrekturlästs
— 506 —

Och gerna tolkar den, i underdånighet.
Jag några svaga vers i hast författa hunnit:
Och vågar synas för Ers Nåd,
Med dem af bygdens barn jag först omkring mig funnit,
Att söka, om jag djerfs, dess rättelse och råd.

GREFVINNAN.
(till Sophie.)  (till Fredrik.)
Han talar alltför bra. — Det nit som ni bevisar
För er Monark, är visst en omsorg den jag prisar.
Det blir, jag fruktar blott, för sent för denna gång.
Likväl om ni så vill, så läs för mig er sång.

FREDRIK.
Som tiden varit kort, den föga värde äger.

GREFVINNAN.
Den icke fela kan att höras med behag,
Då den ett uttryck blir af hvad ert hjerta säger.

FREDRIK.
Ers Nåd har sig bekant, hvad, efter konstens lag,
Till sångens skönhet pröfvas höra;
Hur den bör vara full af eld och starka drag.
Och hvilka liknelser Poëten måste göra.
Jag har, till sådant allt, haft ingen tid i dag.

GREFVINNAN, (småleende.)
Ju mindre tid man har, ju mer den måste sparas.
Låt höra edra vers, och hur ert nit förklaras.