SOPHIE, (till Fredrik afsides.)
Läs då en gång och gå, det blir ju snart för sent —
FREDRIK.
Det hade väl gått an, bland annat, som jag ment,
Att likna Kungens blick vid Solens första strålar,
Då han den östra skyn med ljusets färgor målar;
Regenten deremot, vid Solens förebud,
Aurora, som gör väg för dagens unga Gud.
Sen, och för svitens skull, som lär med Kungen vara,
Jag hade också tänkt, i underdånighet,
Att likna Kungen sjelf vid någon stor komet,
Som med en svans af eld, man ser kring himlen fara.
SOPHIE, (till Fredrik afsides.)
Men Fredrik, är du klok? så sluta då en gång —
FREDRIK.
I synnerhet var det min Önskan, i min sång,
Att af Monarkens dygd, en värdig målning göra.
GREFVINNAN.
Med allt det der, blir versen lång;
Och smickret skona bör ett ungt och helgadt öra;
Det lof man vet sig värd, begär man ej att höra.
(något buller hörs.)
Kom ej en vagn?
(Man tittar ut ur fönstret. Grefvinnan går Grefven till mötes.)
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/539
Den här sidan har korrekturlästs
— 507 —
