GREFVEN.
Jag undrar ej derpå — så gjorde äfven jag.
Nu, som jag gerna vill att denna glada dag
Skall, som den börjat, äfven sluta;
Så har jag, som du ser, af sällskap gjort mitt val,
Så talrikt, som jag tyckt kan spisa i vår sal,
Att qvällens fröjd med oss i landtlig enfald njuta.
(ser sig omkring och får se de utklädda Bondbarnen.)
Men hvad är allt det här? jag tror du håller bal!
GREFVINNAN.
Det är Sophies kusin, som hade tänkt att göra
En liten fest åt Konungen,
Med några verser till, dem jag höll på att höra,
I samma ögonblick som du kom hem igen —
Nu är det alltför sent, dess värre.
GREFVEN.
Nå jag beklagar det, min Herre.
Men efter mödan dock är gjord.
Så må ju poësien bli sjungen vid mitt bord,
Och barnens glada dans vår lilla högtid pryda.
Låt höra, om Er täcks, hur edra verser lyda.
FREDRIK.
Som nådig Grefven finner godt,
(han ställer alla barnen i ordning, hvart och ett med sitt papper.)
Du först, — håll tonen riktigt blott.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/541
Den här sidan har korrekturlästs
— 509 —
