Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/62

— 30 —

Med någon fruktad makt, att en förening yrka,
Som, med ett skyldskaps-band, fördubblade min styrka,
Men, då Pompé i dag... jag tystnar: det är nog:
Dig hämden återger hvad ärelystnan tog.
(De stiga opp.)
Hör: detta plågo-ris för våra häpna stränder,
Hvars högmod oförsynt de stolta namnen tar
Af våra gränsors Gud, vår hjelte, vårt försvar,
Vet du hvarför i dag, han hotar dessa länder?
Ur hvilka nya skäl han sina vapen vänder
Mot samma glömda folk, hvars fordna vän han var?
Att bryta ett förbund, vet du hvad skäl han finner?
Vet du, för hvad triumf, bland oss han döden bär?
Den segrande Pompé, i spetsen för sin här,
(Hvad prof af romersk dygd!) för Thildas fägring brinner,
Och, under vapnens hot, din dotters hand begär!
(Efter att någon stund hafva betraktat honom med uppmärksamhet.)
Med hvilken ovan köld du din bestörtning tvingar!
Du hör mig utan harm? den tidning jag dig bringar,
Ej ens din undran väckt? — kanske berättar jag,
Hvad första gången ej du lyssnar till i dag,
Jag skyr för mycket ljus, och till en framtid lemnar,
Om kärleken Pompé allena råda fått;