SIGURD.
I denna grymma stund, då honom allt förlåter,
Han fäst sitt enda hopp till Gudarna och dig.
Han vet hvad du förmår; han räknar på din heder,
På stort och ädelt bruk af det befäl du för;
På glömskan, hos en Vän, af hvad som glömmas bör,
Och på de nya band i dag förenat eder.
ASMUN.
Jag ser hvad skäl han ger att räkna på hans eder.
Den tidning du mig bär, är sann — jag det bör tro:
Men, om på deras vän de höga Gudar vaka,
Hvi låta de hans thron af Asmuns arm bero?
Hvi ge de honom ej en saknad son tillbaka?
Om åter detta hopp, om deras hägn bedrar,
Hvad törs han lofva sig af mig och mitt försvar?
SIGURD.
Allt hvad han af en vän, en hjelte och en like
Kan vänta för sig sjelf, för Yngve, för sitt rike.
ASMUN, visar på Thilda, som ännu ej återkommit ur sin vanmakt.
Betrakta denna syn, och säg din kung, min vän,
Att Asmun ser sin pligt, och går att följa den.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/74
Den här sidan har korrekturlästs
— 42 —
