Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/81

— 49 —

Och dödar allt behag af dina tjensters minne?
Af hvilken retad harm, som du med möda styr,
Ser du, i den du frälst, en ovän som du skyr?
Hvad väcker denna harm, som från ditt öga ljungar?
Hvad är din börd, ditt land, ditt öde? yttra dig!
Om lyckan dig förföljt, kan hon förändra sig.
Om du ditt ursprung drar från någon af de kungar,
Hvars land jag underlagt med mina fordna krig;
Om jag en thron förstört, som burit dina fäder,
Förspillt en faders blod, som ropar efter hämd,
Säg, och jag återger ditt land och dina städer,
Ett ord, och för mitt brott försoning är bestämd.
Jag svär dig den vid Roms, och vid min egen heder.

YNGVE.
Jag har ej sökt din gunst, tag åter dina eder.
Mitt öde vet jag ej; min börd är den jag sagt.
Jag föddes bland de folk, ej vidt från Gangen skilda,
Som sträcka Schytiens namn till Asiens norra trakt:
Folk, som Philippi son till vördnad fordom bragt,
Men Romarn tror ännu barbariska och vilda,
Bestämda för dess ok, och värda dess förakt!
Min far, bland dessa folk, beklädt ett kall af makt.
Hans son, som lyckans hat till tidig motgång öfvat,
Förlorad för sitt namn och flyktig ur sin bygd,
Till fostrare har ägt de olyckor han pröfvat,
Och äger än, till stöd, blott hoppet och sin dygd.

Leopolds Skr. I. Del.4