POMPÉ.
Tro mig: förenom oss. Hvem helst du ock må vara,
Att jemna sig med dig, är ej att stiga ner.
Glöm hatet, blif min vän; Pompé dig derom ber.
Kanske hans tänkesätt är värdigt att besvara.
YNGVE.
Jag är ej känslolös för detta ädelmod.
Din sinneshöjd, Pompé, går opp emot din ära.
Du tänker Schyten vild. Känn honom: han är god.
Hans bröst kan tacksamhet, och kan ej fruktan bära;
Han kan ej skänka dig sin frihet, men sitt blod.
Den vänskap du begär, beror af dig att vinna:
Följ samma tänkesätt mot verlden, som mot mig;
Släck ut det härjningsbloss ditt högmod tändt att brinna.
Och trotsa verlden ej med orättvisa krig.
POMPÉ.
Min stolthet, af ditt tal, sig kunde sårad finna:
Hon glömmer sig. — Pompé dig blott med undran hör.
Du är ej Romare, och talar, som du gör?
Den jord, som burit dig, är ej en jord för trälar.
Naturen kastar då, (af hvad försyn bestämdt?)
I alla länder frön till dessa stora själar,
Som väga opp hvarann, att hålla verlden jemt!
Du hatar då den glans, som segrars ära sprider?
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/82
Den här sidan har korrekturlästs
— 50 —
